2013-04-05

Åtta studenter på Kungl. Konsthögskolan står bakom utställningen "8 Målare från Mejan" som öppnar på Galleri Argo den 6 april. Utställningen pågår till den 4 maj 2013.

Galleri_ARgo   Foto: Sofia Ekström

8 Målare från Mejan: Anton Elfving, Sofia Ekström, Clara Gesang-Gottowt, Simon Gorm Andersen, Nils Johansson, Joakim Lager, Gustav Samrelius, Felix Vasquez-Aguilera. Verk av åtta studenter som våren 2013 avslutar masterprogrammet i fri konst på Kungl. Konsthögskolan.

"Efter en längre tids undersökande av "det dokumentära" både inom konst, litteratur och inte minst genom televisionens dokusåpevärld, där gränsen mellan fiktion och verklighet genomlysts intill upplösning, är det kanske en självklarhet att flertalet unga konstnärer i  denna utställning väljer ett måleri som helt eller delvis frikopplats från en mimetisk tradition och som uttrycks genom färgens språkligheter och perceptuella kvaliteter.

Här finns referenser till olika måleriska språk men också spår av framkallningsvätskans alkemiska process - fotografiets längtan efter att bli måleri, penselskriften och handens ristande som ett slags daglig ritual där den infärgade ytan snarast bildar ett slags förteckning över dagarnas gång där varje enskild dag står i förbindelse med alla övriga dagar.

En till synes otidsenlig "informell kolorism" med avlägsna referenser till en Carl Kylberg eller en Åke Göransson kan skönjas. Här har färgen ett perceptuellt egenvärde  som  erfarenhet och ett anslag som följer färgens impulser och irrgångar på dukytan.

Bilden som hägring snarare än som föreställning/ förställning. Bilden som akt. - Det enda "realistiska" porträttet vänder ryggen mot betraktaren och vänder blicken in i den projektionsvita väggen...

En målning är ofta ett lagrande av bilder, färger och tecken där det "palimpsestiska" överlagrandet  osäkrar tid och rum. Här finns plats för en annan slags historia. Jag ser dessa måleriska omtagningar som ett måleri om måleriet, ett om-måleri om man så vill, eller som det yttersta tunna skiktet i den måleriska traditionen (som palimpsest) där konstnären som deltagare i processen gör sitt eget tillägg eller reduktion. Tecken och språkligheter flyter omkring och förbinds med historien utan att därför söka benämnas.

Kanske har en statussänkning av måleriet erbjudit nya möjligheter som ett slags frizon för den enskilde utövaren? Den ambivalens som materialet i sig och dess specifika historiska status utgör,  är för en ung människa, fortfarande, både avskräckande och djupt attraktivt.

Självklart finns anknytning till den samtida konstscenens diskurser och analysområden: "Materialet " har undersökts inom vitt skilda begreppsvärldar och länkat samman oss i ett tvärdisciplinärt samtal om vår framtid.

Inte heller kan det tyckas vara en slump att en konstnär som Hilma af Klint de senaste åren varit en alltmer frekvent referens i studenternas ateljéer och att i stort sagt "hela världen" just nu tar hennes konst till sitt hjärta.

Det rituella eller spirituella kan vara lika viktigt som det rent visuella. Om det är en återkoppling eller en omtagning får framtiden utvisa, om den finns! (Men om detta har någon annan redan skrivit!)"
Filippa Arrias, konstnär och lektor i måleri, ansvarig för Målarstudion på Kungl. Konsthögskolan.

Vernissageinbjudan