Rebecka Bebben Andersson om sin examensutställning Jag har känt på friheten

I handen: En karta.

I rummet: Skuggor i bländande motljus.

Sortin: Ett stålkallt, stirrande visir.

Den som följt Rebecka Bebben Anderssons konstnärskap känner på den här 
utställningen omedelbart igen det obehag som efter en stund kryper genom det i förstone dekorativa intrycket. Samtidigt har en dramatisk förändring har ägt rum: Verkens tidigare ytbundna energi har lämnat väggarna, fått kropp och tagit plats på golvet. Där står skulpturer – kulisser – så tätt att vi som besökare inte enkelt kan ta oss förbi. Vi måste gå emellan dem och runt dem för att komma till nästa rum, och tappar på vägen kontrollen och överblicken över var vi befinner oss. Ljuset gör oss blinda. Vad som helst kan hända på vägen.

Rebecka_Andersson_1

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_2

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_3

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_4

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_5

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_6

Högupplöst bild

Rebecka_Andersson_7

Högupplöst bild

Foto: Jean-Baptiste Béranger