Det fotografiska porträttet: seende, identitet och modernitet

”Jag har under flera år studerat tiden kring fotografiets uppfinnande, för att på så sätt få en inblick i vad för slags begär och förväntningar mediets uppfinnare och tidiga användare hade. Under det kommande året som en Mejan Resident, kommer jag att fortsätta min undersökning av fotografiets specificitet i ett projekt som tar sin utgångspunkt i den tidiga fotografiateljén. Mitten av 1800-talet var en period präglad av individualism och fotografiet blev ett verktyg i den utvecklingen. Att bli fotograferad var att bli sedd och man behövde vara medveten om bilden man återspeglade. Fotografiet skapade en ny relation till jaget, till själv-medvetenheten och bilden av en själv blev ett stöd för identiteten.

Den fotografiska ateljén är, då den uppstår snart efter den fotografiska teknikens uppfinnande, en plats där sättet att skärskåda världen riktas mot det egna jaget. Det blev en plats för maktspel, med kameran som ett redskap för att skapa kunskap och normer. Samtidigt sågs tekniken som något nästan övernaturligt och det fanns mycket folktro och vidskepelse förknippat kring situationen att bli avfotograferad. Mitt pågående projekt strävar efter att kartlägga de skiftande begrepp och idéer som åtföljde den tidiga fotoateljén och hur det relaterar till uppfattningar om självbilder idag.”

Beata_FranssonWork in progress (Bild från fotoateljén, Ekenäs Museum Centre, EKTA) c-print
© Beata Fransson